09/05/2026
Om mindre Àn tvÄ veckor blir jag 39. Ett Är sen jag fick min adhd diagnos.
Första gÄngen blev det avslag eftersom jag var för duktig som klarat skolan, jobb, familj osv.
Jag har kÀmpat mig igenom Ären med tvÄ hemmasittande barn. TvÄ barn med psykisk ohÀlsa, livet som prövat Àn mer Àn en gÄng..
Efter tredje barnet kom den riktiga kraschen.
Vad mÄnga i vÄrden missar Àr just kvinnor. Och Ànnu mindre kam vÄrden om adhd & hormoner.
Jag Àr fortfarande sjukskriven sen 2024 men jobbar fortfarande 50 procent. Vissa veckor gÄr bra. Andra veckor undrar jag om det alltid ska vara sÄ hÀr.
Jag Àr tacksam som fÄtt testa medicin. Elvanse funkar hittils bÀst. Nu försöker vi bara hitta rÀtt dos för tillÀggsdosen för att jag ska ha energi hela dagen.
Jag har ocksÄ efter mÄnga Är slutat med antidepressiva..en sjukt jobbig resa, och bÄde konstigt och jobbigt att kunna grÄta igen.
NÀr man har levt med Ängest konstant hela livet och inget riktigt funkat och allt bara lÀgger sig med rÀtt medicin.
Men fullt sÄ enkelt Àr inte livet. Jag mÄste stÀndigt lyssna pÄ kroppens signaler. TrÀnar nÀr jag orkar. MÄste sova mina timmar och Àter sömnmedicin sen flera Är tillbaka. Ett mÄste för att fungera.
Tillsammans med magnesium, omega 3, B-komplex och ashwaganda sÄ mÄr kroppen sÄ mycket bÀttre.
Utmattningen finns hela tiden i bakgrunden och det kommer ta tid att lÀka. Livet har varit aningen pÄfrestande psykiskt lÀnge nu. SÄ tid för ÄterhÀmtning har inte alltid varit det lÀttaste.
Men mycket handlar om acceptans och att se framÄt med det man har nu. Inget kommer att bli som förr. Men skillnaden nu Àr att jag inte lÀngre bryr mig.
Livet Àr för kort för att bara grubbla pÄ allt det gamla.
Just nu har jag mÄnga drömmar. Det har varit dött pÄ den fronten ett tag. Jag har varken vÄgat eller orkat tÀnka pÄ morgon dagen, eller nÀsta vecka. Men det gör jag nu.
đ©·đ©·đ©·
GĂ
RDAGEN i naturreservatet var sÄ mysig. Enkelt och sÄ avkopplande. Att bara fÄ andas och lyssna pÄ skogens alla ljud..
đđđđ
