Professionell LSS-lågaffektivt bemötande-tydliggörande pedagogik

25/07/2025

Låt oss ta ett exempel:
Olle bor på en gruppbostad (BMSS).
På gruppbostaden arbetar totalt 12 personal. Olle har ett stort stödbehov, bland annat vid tandborstning. Endast två av personalen upplever att de kan ge stöd vid tandborstning, de tycker att det är enkelt.

De övriga tio personalen känner oro eller rädsla inför situationen, eftersom Olle blir “jättearg” när de försöker hjälpa till. Konsekvensen blir att Olle inte får hjälp med tandborstning dagligen. Detta har blivit ett mönster som fortsätter, år efter år, utan att situationen förändras.

Detta exempel illustrerar vikten av ett enhetligt arbetssätt och att hela personalgruppen behöver gemensamma strategier för att kunna ge ett likvärdigt stöd – inte minst i utmanande moment som påverkar brukarens hälsa.

Som personal behöver vi därför alltid sträva efter att arbeta så enhetligt som möjligt, även om fullständig enhetlighet sällan är möjlig i praktiken. Vi har olika personligheter, olika kroppsspråk och olika sätt att kommunicera. Dessa olikheter är en naturlig del av varje arbetsgrupp, men de får aldrig bli det som styr vårt arbetssätt.

I stället måste våra individuella uttryck fungera som nyanser inom de gemensamma metoder vi har kommit överens om. Det är först när vi står på en gemensam grund som vi kan erbjuda brukaren ett professionellt stöd – oavsett vem i personalgruppen som utför det.

Det är också först då vi kan utvärdera vårt arbete, utbyta tankar och idéer på ett professionellt sätt – och tillsammans ta nästa steg framåt.

11/07/2025

16/06/2025

Att leva med autism och ADHD är ofta en daglig kamp, en känslomässig berg- och dalbana som inte syns på ytan. Samhällets brist på förståelse kan göra den ännu tyngre. Det är lätt att döma eller säga saker som:

“Ryck upp dig.”
“Alla har det jobbigt ibland.”
“Skärp dig.”
“Så svårt kan det väl inte vara?”
“Det sitter bara i huvudet.”
“Bit ihop.”
“Det finns de som har det mycket värre.”
“Så farligt är det inte.”

- istället för att lyssna och visa förståelse.

Tillsammans kan vi bli mycket bättre på att se, respektera och stötta.

Genom kunskap och förståelse tar vi ansvar istället för att vända ryggen.
Det är så vi gör skillnad på riktigt.

05/06/2025

Att förstå detta perspektivskifte är det viktigaste av allt – det gör skillnad på riktigt!

Om vi som personal inom t.ex. LSS, psykiatri, HVB eller skola utgår från att de personer vi arbetar med (brukare, boende, klienter, ungdomar eller elever) gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar/förmågor i varje situation, skapar det ett förhållningssätt genomsyrat av nyfikenhet, ansvarstagande, kreativitet och lösningsfokus. Vi blir också mer öppna för att anpassa krav, erbjuda stöd, visa genuin empati och förmedla lugn. Detta sätt att se på problemskapande/utmanande beteenden är enligt mig grundläggande och helt avgörande för att kunna ge ett fint, professionellt och medmänskligt stöd i stunden och över tid oavsett målgrupp och verksamhet.

Om vi i stället tänker att personen medvetet vägrar, motarbetar, stör och krånglar kommer vi att lägga allt ansvar på personen själv – hen gör ju detta med flit! Vi kommer inte försöka förstå, och vår förmåga att vilja eller kunna se bakomliggande orsaker minskar kraftigt.
Vi blir mer auktoritära i vårt bemötande och förväntar oss lydnad snarare än att försöka förstå och vara följsamma.
Vi slutar även att anpassa vårt eget bemötande, och det blir mkt svårare (nästan omöjligt) att visa/känna empati.

Att skifta perspektiv på det här sättet kallas för att göra synvändan.

23/05/2025

Att skapa ett bildstöd är inte svårt, det klarar nästan vem som helst. Det svåra är att ge bildstödet ett värde för personen som ska använda det.

16/05/2025

Jag använder mig ofta av dessa tre boxar under handledning för att synliggöra regler och gränser som finns i verksamheter och sedan om det behövs flytta dessa till rätt box.

I box A finns regler för situationer som kan bli farliga på riktigt, som tex att springa ut mitt i en hårt trafikerad väg, klättra upp på taket när det blåser storm, åka bil utan bilbälte eller vid -30 ºC gå ut i skogen i bara underkläder.
Här kliver vi som personal in och säger stopp, här backar vi inte undan, här går en gräns!
Dessa situationer hamnar alltså i box A och ska vara i box A.

Men många verksamheter upprätthåller tyvärr sina vardagsregler genom att förvara dessa i box A (vad man får prata om, var när och hur man får använda sin mobiltelefon, tider som ska hållas, matsituationer, städning, regler i gemensamma utrymmen mm.mm).
Detta skapar ofta onödiga konflikter med personal som i sin tur leder till oro, stress och ångest hos de människor vi är anställda för att ge stöd.

Dessa vardagsregler ska vara i box B eller kanske rent av i box C. I box C hamnar det vi inte ska lägga så mkt energi på och kan bortse ifrån.

Målet ska vara att få in så mkt som möjligt i box B, 90-95% av allt som sker/situationer som uppstår i verksamheten bör hamna här.

I box B finns det också regler att följa, men här görs det på ett flexibelt och strukturerat sätt. Här skapar vi struktur, anpassar och tar oss tillsammans framåt med stödanvändaren.

I box B utgår vi ifrån att alla människor gör sitt bästa i varje situation och när ”det vanliga” inte fungerar erbjuder vi alternativ och ett anpassat stöd. Vi påminner varandra och oss själva om varför brukaren, klienten eller ungdomen är här hos oss och att hen är extra sårbar.

Hur arbetar ni med regler och gränser i er verksamhet?

”Modellen är inspirerad av Collaborative Problem Solving (CPS), en forskningsbaserad och beprövad metod för att förstå och bemöta utmanande beteenden”.

09/05/2025

Glöm inte att:
Vårt fokus måste alltid ligga på hur vi bemöter, inte på hur personerna vi arbetar med beter sig.