01/05/2025
Känslan inom mig är ofta att jag är fel. Att jag är för mycket, för lite eller ofullständig. Det är en konstruktion som jag själv skapar när jag jämför mig med denna värld såklart. En värld jag faktiskt inte förstår. Konstellationer jag ej känner mig bekväm i, möten som känns svala och meningslösa, ett samhälle som bygger på rädsla istället för kärlek och förståelse.
Jag mår bra ❤️ Det finns dock så mycket inom mig som vill komma ut och uttryckas. En ilska ur kreativitet, ett driv ur frustration och ett djup från min eviga själ. Därför samlar jag mina känslor i texten nedan. Min själ, mitt inre. Från mig till er ❤️🙏
Jag är trött.
Trött på att alltid behöva förklara mig.
Trött på att bli missförstådd, omtolkad och förenklad.
Jag säger något, från djupet, och det landar ytligt.
Jag visar vem jag är, och människor ser bara en skugga.
Jag känner så mycket. Tänker så djupt. Ser så klart.
Men jag får sällan något tillbaka som når mig. På riktigt.
Istället blir jag ofta den som lyssnar. Den som bär. Den som håller.
Och visst, jag är stark. Jag är klok. Jag är inkännande.
Men jag är också trött.
Jag längtar efter att bli förstådd utan att behöva översätta mig själv.
Jag vill inte tvingas förenkla min inre värld för att passa in i någon annans begränsningar.
Jag vill kunna vara hela mig. Komplex, känslig, kraftfull och bli mött.
Och ibland... ibland vill jag bara skrika rakt ut:
"Ser du inte vem jag är? Hör du inte vad jag försöker säga?"
Jag vet att jag är annorlunda.
Men det betyder inte att jag inte längtar efter närhet, efter samklang, eller förståelse.
Jag vill bara få vara jag. På riktigt.
Och bli förstådd. På djupet.
Tack för att du har orkat läsa ända hit ❤️. Jag är tacksam för dig. / Med värme och kärlek Jimmie ❤️
