28/07/2025
Man faller. Man reser sig.
Så är det i bergen när kulorna skär genom luften och dammet fastnar i halsen.
Jag minns splintarna mellan benen. Min vän som låg bredvid – äldre – fick ett skott i benet och kände ingenting förrän smärtan brände sönder honom. Vi var på väg att ta deras bas. Planen var fel. Många dog där.
Det var där jag förlorade min oskuld. Den riktiga. Den som gör dig vuxen på en sekund.
Snipern låg på stenen mitt emot. Jag hade aldrig varit i krig, bara sett det på film. Sen hörde jag honom inte längre. Jag tittade. Hans huvud var öppet. Första gången jag såg någon dö så.
Vi sprang. Kulorna ven. Bazookorna dånade. Marken skakade.
Ingen tid att vara rädd. Bara springa för livet.
Länkar till avsnittet på Spotify och YouTube finns i kommentarsfältet.