Misslyx podden

30/09/2025

Ett återfall.
En höstmorgon.
En storasyster som blev till två röster. Faktiskt massor av olika röster.... till slut...

Precis som månen – cykler och återkommande mönster.
Nu närmar vi oss hösten, oktober, just den tidpunkt då MissLYX Podden tog sitt allra första andetag i studion vid Hägerstensåsens tunnelbana.

https://open.spotify.com/episode/5YAYbc4TN6PS1TahPRksnZ?si=KhJ76gCqQtWVYbAnhnVkbA

MissLYX Podden · Episode

28/09/2025

Vi satt där på tunnelbanan in mot stan. Jag beskrev hur jag som barn, kanske s*x eller sju år gammal, låg i snön under vintern. Jag minns fortfarande känslan när kylan letade sig in genom min lilla vinteroverall, för att möta min rygg och liksom smyga sig genom mig medan jag vilade ögonen i en mörk vinter himmel , ett magiskt valv dekorerat med små stjärnor… långt där uppe.

Leif lutade sig fram: "Vad kände du?" Jag svarade: "Det var skönt… som om jag skulle dö." Jag visste att han visste precis, den där känslan av total frid, en mörkt lugn bortom stjärnor, 80-tals vintrar och livet själv. Som vanligt minns jag inte hans exakta ord, men jag vet att han förstod det enkla i livet — men också det otroligt komplicerade. Lite som den stjärnklara himlen i december 1980, eller kanske -79… Cykler av liv, död, magi och konst.

Vilken ära att få prata med dig, fotografen och skådespelaren Leif "Dodo" Claesson. Tack för att jag fick dra ut dig ur din trädgård och komma till mig, MissLYX Podden, för att berätta och dela med dig av ditt liv och främst konst.

Tack för att du svarade på mina mejl – från "hon från poesifestivalen, du vet" – och tack för att jag fick känna den där känslan av att vi verkligen var här, tillsammans. Det är inte ofta jag säger sånt här, men… förutom Nan Goldin är Leif Claesson en av mina absoluta favorit fotografer. Ni känner mig. Visst älskar jag nakna människor i naturen, men Leif har, med sin otroliga blick, lagt till ett lager som verkligen tål att bevittnas: humor och värme genomsyrar hans arbete.

https://open.spotify.com/episode/27OlKHouWKnqgCpSsJu5CZ?si=2lSP3EQsR76XP9D1R_1hJg

MissLYX Podden · Episode

25/09/2025

Det kanske mest otänkbara – att förlora ett syskon. Det kanske mest fruktade – när en anhörig lämnar oss. Som en sann mardröm, då livet gör det som livet gör bäst, förändras, ger liv och formar existenser. Och är det inte just det, att bli övergiven, som greppar själen med kalla fingrar? Livet liksom visar oss helt, hur maktlösa vi egentligen är. Det enda vi kan navigera i denna livsvandring är oss själva. Att verkligen ta hand om sig i den snåriga skogen där dessa stigar blir en del av oss, vår egen vilda natur.

Artisten, läraren och kulningshäxan Knyttet, tack för inte bara modet, men generositeten då du beskriver norrskenet som vilade över din lillasysters kropp när hon låg på sjukhuset. Jag bugar djupt inför din röst och dina tankar om att allt kanske inte har en vits, har återställt hela mitt system. Kan det vara så att om vi möts i dessa sårbara samtal om missbruk, psykisk hälsa och månvarven, så kanske det är meningen med livet (inte vitsen).

Är det möjligt att i det mest skröpliga så finner vi styrkan? Att där anknytning brister så binder vi samman väven, mellan oss stora systrar, anhöriga som står kvar och tittar långt in i ljuset som försvinner sakta för att återkomma vid gryningen. Om dessa samtal berör dig så hör av dig, kommentera eller skicka vidare. Vi är ju här tillsammans.

https://open.spotify.com/episode/3fbI3JFcAoXueufAJGXd0q?si=69ee1bfbba92450d

MissLYX Podden · Episode

22/09/2025

Jag, storasyster Jannica, skulle kunna skriva så mycket om det åttonde avsnittet av MissLYX Podden, där vi får lyssna till Gunilla Sunnros – entreprenör och odlare – i ett kraftfullt samtal om barndomstrauman. Gunilla delar med sig av hur vi som vuxna faktiskt kan växa när vi får möjlighet att integrera och ta hand om våra inre barn. Vi pratar om det ständiga jämförandet av mörker – hur det ibland kan skapa ännu ett lager av isolering och ensamhet. Men också om det läkande som kan ske i rummet mellan dig och mig, bortom diagnoser och smärtsamma händelser.

Här på MissLYX Podden ger vi inte bara utrymme för att snacka om det som är tufft, utan vi tror också att det tuffa kan stärka oss då vi kommer i kontakt med skulden och skammen som håller oss kvar i ensamhet. Vi stiger in i naturen, eftersom vi själva är natur – gyllene löv som faller för att ge plats åt nästa års små, men envisa ljusgröna knoppar. Den eviga månen, som först lyser upp för att sedan mörkna, påminner oss om att livet är cykliskt – där ingenting är före eller efter, utan ständigt föränderligt. Precis som du.
Tack, Gunilla, för din kraft och ditt öppna ansikte. Som en stark höstsol lyste du upp studion hos Hela Din Podd i Stockholm.Gunilla Sunnros kan du nå via https://www.masterplan.se/Och om du är en vuxen som utsatts för s*xuella övergrepp som barn, finns stöd att få hos RISE Sverige. https://rise-sverige.se/

Vid akuta problem och svår psykisk ohälsa – ring 1177 för att nå psykiatriska akutmottagningen, som har öppet dygnet runt.Tack för att du är här, dela gärna och kommentera. Om detta avsnitt berör dig, tveka inte att kontakta mig.Kram storasyster Jannica Honey

https://podcasts.apple.com/us/podcast/entrepren%C3%B6ren-gunilla-sunnros-h%C3%B6stdagsj%C3%A4mningen/id1777053540?i=1000727843353

Podcast Episode · MissLYX Podden · 09/22/2025 · 1h 1m

18/09/2025

Höstdagjämning på måndag, titta runt omkring dig, hur ser detta skifte egentligen ut?
🍂🍂🍂🍂🍂
VAD VISAR NATUREN OSS SOM VI KANSKE HAR MISSAT? Jag menar inte att skrika, men ibland blir jag liksom desperat, kolla på skogen! Du är naturlig i alla dina föränderliga stadier. Precis som månen, halv, ljus, mörk etc..

Det är nästan ett år sedan jag stod utanför podcast studion vid Hägerstens tunnelbana, med gråten i halsen. Vi skulle starta en podd men min bror tog ett återfall, och återigen föll jag tillbaka till den gamla platsen – där jag alltid bär allt själv.

Nu förstår jag att vi visst får kånka på våra lass, men att vi kan göra det tillsammans.
I det gemensamma rummet blir bördan lite lättare.

Skam och skuld tar så mycket plats i våra liv. När vi sätter ord på det som tynger oss, så blir det ofta lite lättare att andas och bära.

I det åttonde avsnittet har vi den stora lyxen att få lyssna till Gunilla Sunnros – entreprenör och odlare – i ett samtal om barndomstrauman.
Med sin mjuka röst pratar Gunilla om det kanske mörkaste av det mörka: utnyttjande, och det ständiga jämförandet av smärta.




Tack Hela Din Podd

15/09/2025

Hon sa, med en röst som tillhörde kanske en 6/7 åring men kom från en jättinna:
"Om du inte slutar, hugger jag dig."

Retandet fortsatte.
Och hon hade lovat sig själv –
om han inte slutade,
skulle hon göra det.

Hon ryckte fram armarna snabbt, på det fjärde ska det ske – på det femte gäller det.

Ett hugg – en perfekt triangel i hans mage. Hon sa ju, att hon skulle.

Pappan såg på henne förvånat... med chock faktiskt, som om han trodde barnet bjöd på tomma hot..

Men vad händer egentligen när man pressar ett barn?
Barnet knäcks.
Som en gren under tyngd.
Och till slt –
briserar det.
Och går sönder.

Vad vi inte visste var att när vi pressar våra barn så att deras gränser upphör (för att din försvann för länge sedan) då hittar också barnet en plats. Ja, kanske inte som barn, men som vuxen där kraften och styrkan är gränslös. Där det som barnet lovar utförs.

Barndomen är ett heligt rum som övervakas av föräldern. Men när det rummet havererar stiger något fram –
starkt, tyst, gränslösthet.. barn blir vuxen.

En plats där kraften är gränslös.
Där styrkan inte ber om lov.
Där det barnet en gång lovade i tysthet
blir till handling.

En kraft som inte tvekar.