I en tid då supporterskap präglades av hederlig gammal "old-school"-anda - där internet och andra nymodigheter var lika mycket science fiction som ett fullsatt Gamla Ullevi när Gajs har match - producerades det något som idag anses lika antikt som telefonkatalogen, det av supportrar egenhändigt ihopknåpade; fanzinet. Ett fanzine var ett alster skapat av supportrar - för supportrar. Ett fanzine kan
i ett medialt landskap av idag likställas med en blogg eller webbsida - dock med en rejäl dos tillägg av äkthet, känsla, inlevelse och passion vilket en känslolös webbsida idag inte är i närheten av att kunna erbjuda. Under 90-talet växte fanzine-trenden bland svenska klubbar inom såväl fotboll som hockey och bandy och varje klubb av självaktning hade minst ett eget fanzine. Av förklarliga skäl var Blåvitt en stor föregångare och maktfaktor även när det gällde fanzine-scenen - Änglatjôt var den tyngsta aktören och är idag ett fanzine som kan uppvisa en historik lika tung som det Blåvita laget i övrigt. I svallvågorna av Änglatjôts framgång som grundlades under första halvan av det mästerliga 90-talet etablerades det under 1995 ett fanzine som skulle sätta minst lika stort avtryck som Änglatjôt - det magnifika Rena Rama Blåvitt - ett fanzine som sedermera kom att kallas kort och gott "RRB" av tusentals rättrogna och minst lika många motståndarsupportrar som gjorde vad de kunde för att efterlikna originalet som de beundrade likt en gajsare beundrar supporterskaror som har ett bortafölje.. Detta är en hyllning till "RRB" som gjorde allt för att bli minst lika bra som sin kollega, Änglatjôt, och som också lyckades med råge - "RRB" var och är fortfarande älskad av många men kanske främst saknad av desto fler.. Det tomrum som sköljde över de rättrogna efter nedläggningen av "RRB" varken har eller kommer att fyllas - åtskilliga bloggförsök av "den yngre generationen" till trots. De av er som någon gång införskaffat ett fanzine vet att doften av ett sådant var obeskrivbar - likt en kvinnas nytvättade hår, en nyöppnad öl eller nybakt bröd trollband doften oss och med formatet A5 visste den sin plats som hopvikt i bakfickan under tiden som dess ägare sjöng sig hesa på någon sliten klacksektion. "RRB" både doftade bättre och kändes bättre i bakfickan än dess konkurrenter. Länge leve Rena Rama Blåvitt, dess magnifika skribenter och passionerade hangarounds! R.I.P Mowgli!
- Daniel Skarp, i juni, 2011 -
