25/09/2025
Vi befinner oss på Spångmyrholmen. Platsen där ett av svensk historias mörkaste kapitel skrevs. En plats synonym med skräck och död. Det var nämligen hit, på mossen strax utanför Lillhärdal, som de kvinnor som dömts i Sveriges första stora häxprocess fördes för att avrättas och brännas på bål.
De omfattande och tragiska häxprocesserna i Lillhärdal i Härjedalen tog sin början 1668 och de markerar inledningen på "Det stora oväsendet", den svenska häxjakten. Det som började med ett barns fantasifulla berättelser eskalerade snabbt till en masshysteri som ledde till massavrättningar av hundratals människor, främst kvinnor.
Allt började här i Lillhärdal med anklagelser från Gertrud Svensdotter, då boende i byn Åsen i Älvdalen. Det var på hösten 1667 som Gertrud, efter att ha pressats hårt av prästen och andra mäktiga män i Älvdalen, berättade att hon, förledd av Märit Jonsdotter (senare känd som "Stor-Märet"), hade rest till Blåkulla.
Gertruds berättelser var väldigt detaljerade och hon beskrev bildligt hur Märit hade tagit henne med på en flygande ko och introducerat henne för självaste Djävulen. I Blåkulla, menade Gertrud, hade hon även sett flera andra kvinnor från trakten delta i häxsabbater, festa och ingå pakter med den onde. Dessa bekännelser, färgade av den tidens folktro och föreställningar om Djävulens makt, togs på största allvar av myndigheterna. Det hela gick nu inte att stoppa.
Så i september 1668 inleddes de första rannsakningarna här i Lillhärdal. Gertrud Svensdotter, nu huvudvittne, pekade ut en rad kvinnor som hon påstod sig ha sett i Blåkulla. Den första att anklagas var Märit Jonsdotter. Trots att hon ihärdigt nekade till alla anklagelser, vägde Gertruds vittnesmål, understött av andra barns liknande berättelser, tyngre. Processerna i Lillhärdal pågick i flera omgångar och växte sig allt större i omfattning. Barns vittnesmål, som normalt inte hade stor vikt, blev nu avgörande. Erkännanden pressades fram ofta under tortyrliknande förhållanden och psykisk press. Till slt kom totalt ett 50-tal personer att trolldomsanklagas.
De anklagade var främst kvinnor, ofta äldre och fattiga. Men ingen gick säker, även mer välbärgade och respekterade personer drogs in i processerna. Anklagelserna följde alla ett mönster, det hade skett en pakt med Djävulen, bortförande av barn till Blåkulla och utövande av skadlig svart magi.
Det exakta antalet avrättade i Lillhärdal är något osäkert i källorna. Vissa uppgifter talar om att s*x kvinnor avrättades, medan andra källor antyder att fler dömdes till döden under de år som processerna pågick. Bland de som med säkerhet avrättades fanns Märit Jonsdotter, Stor-Märit, som trots sitt nekande dömdes till döden och avrättades 1672. De dödsdömda avrättades genom halshuggning, varefter deras kroppar brändes på bål här på Spångmyrholmen.
Foto och redigering: Johannes Hällegrim
