24/03/2025
Utmattningssyndrom tas bort som diagnos - Äntligen!
Har följt nyheten och efterföljande debatt om att diagnosen utmattningssyndrom ska tas bort. Lite svalt intresserad till att börja med för det första jag tänkte var "ja men det var väl på tiden", men så började jag läsa kommentarer i sociala medier och då kunde jag inte längre vara tyst.
Förstår de många upprörda utropen och oron kring vad som händer med sjukskrivningar och diagnoser. Det är inte konstigt för allt man vill är att ha ett svar på varför man mår dåligt.
Sen när man får en diagnos, ja då ska den äntligen tas bort! Helt sjukt ju! Eller så är det helt friskt för en gångs skull och jag vill mana till lugn för jag tror uppriktigt att det här endast är till det bättre. Speciellt för oss vårdtagare. Det behövs ett bättre klassifikationssystem för utmattning så att det inte blandas ihop med andra typer av mänskliga lidanden. Jag tror att utmattningssyndrom ofta används förhastat och att en undersökning där man verkligen går till botten med symptomen många gånger uteblir. Men jag vet, förändringar är jobbiga oavsett om det gäller byte av kaffesort på jobbet eller byte av namn på sin diagnos.
Det är ingen nyhet för någon som följt min psykiska hälsa genom åren att jag har ett läkarintyg från 2016 som det står utmattningssyndrom på. Det var jättejobbigt. Inget jag vill försätta mig i igen och så vidare, men idag anser jag mig vara frisk. Bortsett från att en del funktioner i huvudet inte är helt återställda och aldrig kommer bli det samt risken för återfall om livet blir för mycket så fungerar jag bra om jag har en bra balans mellan ja och nej.
Det utmattningen framför allt annat utvecklade hos mig var förmågan att läsa av signalerna i min egen kropp. Det tog ett tag för mig att klura ut vad som är vad och först sa läkekonsten till mig att det inte är viktigt att kunna skilja dem åt. Här vill jag protestera och säga att det faktiskt är jätteviktigt. När jag lärde mig hur utmattning kändes, hur ångest tog sig uttryck och vad min depression gjorde med mig, först då kunde jag börja vända mitt mående. För mig var det avgörande att få en tydlighet i alla delar av det som drabbat mig. Tack vare att jag tagit mig den här tiden att känna, tänka och prova mig fram vet jag exakt vad kroppen håller på med och kan ta till rätt knep för att må lite bättre. Är jag stressad, överstimulerad och trött då behöver jag skog, vila, sova och böcker. Är jag deprimerad behöver jag skratta, springa och dansa. Är det ångest jag känner behöver jag andas, lyssna på något som gör mig lugn och berätta för någon att jag har stickningar i ansiktet, yrsel och tryck över bröstet men att det går bra.
Nästan aldrig vet jag VARFÖR jag känner som jag gör men det är en annan femma.
I förlängningen har jag också funderat över denna omåttligt luddiga och populära diagnos. Nu ska diagnosen tas bort och äntligen ska vi börja utreda den sjukliga stressen på allvar. Det är åtminstone vad jag hoppas att det leder till. Min förhoppning är att sjukvården nu ska få mindre trubbiga och mer användbara verktyg för att ställa en korrekt diagnos. Utmattningssyndrom är så väldigt allmän och det kanske största problemet är att den bara finns i Sverige vilket gör det svårt att jämföra oss med resten av världen.
Ett steg framåt i dimman av alla sönderstressade människor och organisationer som förhoppningsvis gör att sjukvården kan sluta slänga antidepressiv medicin omkring sig och inte ge diagnosen utmattningssyndrom till människor som lider av helt andra saker. Får man till detta genom mer tydlighet, smalare diagnoser och bättre benämningar kan vi också hitta behandlingsmetoder som är mer skräddarsydda för varje individ.
För just utmattningssyndrom finns ingen specifik behandling. Därför är det så viktigt att vi är mer noggranna när diagnos ska ställas. Vi kan inte bara slänga in allt i en tombola och veva runt lite. Nu är tiden inne för läkarna att utreda om det är ångest, depression eller en obalanserad livsstil man har. Bara för att det kan ge liknande symptom innebär det inte att det ska behandlas på exakt samma sätt. Vilket ofta varit och är fallet.
Sedan fortsätter jag ge det kanske mest frustrerade svaret när någon frågar mig om hur man blir frisk från en utmattning:
När vi slitit ut oss och blivit utmattade av livet självt och man uteslutit allt annat än stress som boven i dramat, då är det vila och mer balans i livet som är lösningen. Inte medicin ämnad för exempelvis depression eller ångest. Nej inte ens magnsesium kan göra dig frisk. Det vi måste inse är att vi inte kan vara och göra allt för oss själva och andra hela tiden. Många utmattningar skulle vara ett icke-faktum om vi lärde oss att vi själva måste fungera och må bra innan vi kan ge något till någon annan och att ingen dör bara för att vi avbokar ett möte eller struntar i disken någon gång då och då.
