https://www.facebook.com/106627225342360/

Facklor och Högafflar, Spångatan 11A, Malmö (2025)

I likhet med den arga pöbeln som springer runt på gator och torg med sina facklor och högafflar i högsta hugg så fort något sker som inte helt och hållet passar in i det strömlinjeformade samhället vill musikfanzinet med samma namn också uppmärksamma sånt som annars inte riktigt hade fått den uppmärksamhet det förtjänar. Med den skillnaden att syftet inte är att brännmärka och tysta ner. Nätfanzin

et "Facklor och Högafflar" drivs av den skånske vispunkaren Rick Titrö och kommer bestå av recensioner av skivor och konserter plus en del annat smått och gott. Inga klara genrebegränsningar men det finns en förkärlek för textbaserad musik på skandinaviska och band som annars inte får jättemycket medial uppmärksamhet. Rick är dock en sån där typisk millenialboomer som inte riktigt förstått sig på det där med att lyssna digitalt och kommer därför bara skriva om sådant han har i sin egen personliga skivsamling och sådant han upplever öga mot öga. Vill du vara säker på att "Facklor och Högafflar" skriver om dina inspelningar är det alltså säkrast att skicka recensionsex till:

Facklor och Högafflar
c/o Rickard Skov Pedersen
Spångatan 11A
211 44 Malmö

15/12/2025

KNIFVEN OCH STRINDBERGS
LÖRDAG 13 DECEMBER 2025, MEDLEY, MALMÖ

Det är lucia och Malmö kryllar av punk. Så långt från Ku Klux Klan och häxbränning man kan komma. Med en punkspark avlöser band som Sista Bossen, Bror Duktig, Kens Kvartett och Mög varandra i ett långt luciatåg på Plan B. För egen del drar jag till Medley för att spana in Knifven och Strindbergs, det är ju ändå Johan “Lucifer” Johanssons namnsdag.
Det är något särskilt med punkfarfar Johan Johansson (Lars Winnerbäck, Kjell Höglund, KSM3) och just lucia. Inte bara det att Lucifer, en av hans otaliga pseudonymer, firar namnsdag. För sju år sedan drog jag ända upp till Stockholm för att uppleva hur hans gamla band John Lenin återförenades för en exklusiv helg på Nalen tillsammans med Staffan Hellstrands lika gamla band SH!. I kölvattnet av den sprillans nya samlings-LP:n "Snabbare än tiden" ger han sig ut på en miniturné med hjärteprojektet Strindbergs och när de når Malmö delas Medleys scen med Knifven. Två band från varsin sida av den melodiska punken men med ett gemensamt: två trior med två kontrasterande frontfigurer.

Med frenetiskt larm, manisk hysteri och radioaktivt kyliga gitarrfigurer sparkar linköpingsbördiga Knifven igång kvällen. Basisten Joakim Anderssons (Youth Confusion, Primary Fuse, Samways) rena stämma bryter av mot gitarristen Anders Carlborgs (Backside, Damien, Skinvest) knivskarpa skrik i ett kollektivt medvetande sammanhållet av Adrian Hörnquists (Thornclad, Rabid Crew) slamriga trummor. Smutsigt, stökigt och rakt på sak, om än med en hel del finesser. Någonstans på eggen mellan rasande hardcore och brinnande indiepunk.
Trots att medlemmarna numera är utspridda mellan Malmö och Stockholm är Knifven fortfarande djupt förankrade i hemstaden Linköping. Det märks inte minst i “Kulturen” från den halvårsgamla kassett-EPn "Positivt Negativ" (2025) där de – i likhet med Lars Winnerbäck – tar strid för stadens kulturklimat och sörjer både nedlagda spelställen och skivbolaget Gaphals. För att inte tala om de personliga tolkningarna av R***d Teenagers, TV Eye, Meateaters och Ras från senaste fullängdaren "Linköping!" (2024). Ett projekt sprunget ur Anders kartläggning av hemstadens punk- och hardcorehistoria i dokumentärfilmen "ÖS - Historien om Linköping Hardcore" (2024) men som kanske egentligen tog sin början redan när de tog sig an IQ55s “Vår rätt” på "Brinner" (2017). Linköping är helt enkelt en världsmetropol.

Namnsdagsgrisen Lucifer tar över scenen för ett bombparty med Strindbergs. Ett stycke svensk rockhistoria som brann intensivt under tidigt åttiotal, släppte tre album inom loppet av ett och ett halvt år och egentligen gick ur tiden för fyrtio år sedan. Ändå är det inget mossigt nostalgiprojekt, bara en rad briljanta powerpopdängor grundade på underfundiga formuleringar, snillrika melodier och den levande dynamiken i det fruktbara äktenskapet mellan två frontfigurer med totalt diametrala uttryck.
Ärkestockholmaren Johan Johanssons säregna gitarrfigurer, vassa kvickheter, fyndiga samhällsironier med rötterna i punkbandet KSMB. Exilskåningen Janne Borghs (Scratch, Shake, Django’s Coming) melodiskt drivna basgångar, malmöitiska rännstensromantik, sårbara grubblerier och harmoniska surffalsettkörer med bakgrunden i modsgruppen Moderns. Ett svenskt Jam förenade i ringande Byrds-gitarrer, melodiskt drivna basgångar, omedelbara melodier och utmejslade ackordföljder någonstans mellan Beatles och Elvis Costello. En frisk fläkt i en tid fylld av kvasiintellektuella, svårmodiga kvasibarn.
Men även om de gick ur tiden för fyra decennier sedan har de varit igång med jämna mellanrum sedan 2009 i sällskap av Robban Erikssons (Hellacopters, Midlife Crisis, Perches) varma trummor. Låtarna är gamla men tidlösa och allsången står som spön i backen i eviga dängor som “Kvasibarn”, “Razor Waltz”, “Italien”, “Snabbare än tiden” och den grubblande vemodsdryparen “Ensam i ett vimmel”. Identitetsskapande låtar som varit med och format mig till den jag är idag. Ändå slås jag av hur låtar som nästan gått mig förbi på skiva hamnar i helt nytt ljus ikväll. “När den sista stormen drar förbi”, “Mannen som uppfann sig själv” och singelbaksidan “Vakna dårar” känns sorgligt förbisedda.
Allra hårdast griper det suggestiva ångesteposet “Halloween” tag om mig. En halvt psykedelisk skräckballad som bland infekterade silar, alkoholkliniker och diverse överdoser på offentliga toaletter på Norrmalmstorg får håret att resa sig längs mina armar. Johans egenartade gitarrsolo försätter mig i hypnos och medan Janne svävar ut i perkussiva basgångslekar landar han i en flirt med James Bond. Det hade inte varit Strindbergs om det inte samtidigt varit omedelbart, rättframt och okonstlat men det hindrade dem aldrig från att utforska annat. Också. Och den smått symfoniska “Friheten & jag” blir rentav en föraning om att Johan ett decennium senare skulle viga solo-EP:n "10" (1995) åt att helt och hållet tolka Sparks.

Strindbergs springer snabbare än tiden och efter dubbla extranummer går de ännu en gång ur tiden. Adrenalinet pumpar runt i blodet på mig och även om låtarna är gamla känns de minst lika angelägna nu som när de skrevs – lika lysande som en luciakrona. Johan fantiserar om att kliva in i skallen på sitt tjugoettåriga jag och utbrista i ett syrligt “Vad var det jag sa?”. Inte för att det skulle finnas något triumfartat i det, utan snarare som en påminnelse om Jannes bevingade ord i “Razor Waltz”:
“Byråkrater, poliser och riksdagsmän, låt mig sjunga för er om de vanliga människornas liv.”

07/12/2025

LARS VEGAS TRIO - VARJE DAG ÄR JUL
LÖRDAG 6 DECEMBER 2025, SLAGTHUSET, MALMÖ

Varuhusen dränks i änglakörer och bjällerklang, de uttjatade låtarna på radion klibbar värre än en flaska glögg och Whamageddon tog knäcken på dig redan i november. Julen står en upp i halsen innan den ens börjat, ändå kan jag inte låta bli. När världens största trio Lars Vegas Trio från Östersund tar julshowen "Varje dag är jul" till Slagthuset i Malmö måste jag bara dit.
Deras klassiska julalbum "Lars Christmas" (1992) är en riktig milstolpe när det gäller alternativ julmusik. Trettiotre år senare är den spexiga julebrygden av respektlösa tolkningar av klassiska julsånger, tokroliga originaldängor, flams och trams en lika central del av julfirandet för många som gran, pepparkakor och varm besk. En kultklassiker av råge. Hårt, högt, hastigt och hela tiden. En av få julskivor det faktiskt går att lyssna på året runt. Varje dag är jul!
“Goderafton i denna sal!” hälsar fixstjärnan och kontrabasisten Lars “Vegas” Gustafsson (Skalbaggarna) när han kliver på scen med sin trio. De har varit ute på korståg för schlagerns bevarande sedan 1989 men såhär nära Europa har de inte varit på tjugotvå år. Världens största trio som är så stor att den egentligen består av fem personer. Det självrättfärdige överkuckut, hans trio och deras praktikant. Endast Sven Uslings Trio är större, men de finns ändå inte på riktigt.
Den smörige tjejtjusaren Erik “Elvis” Koskinen (Zarasorg, Hela Världens Problem) spelar melodika, tamburin och vänsterhänt akustisk gitarr, älskar korsord (men bara bilderna) och önskar sig Tore Skogmans glögg, Dolly Partons rattar, amalgam och en kasse bärs i julklapp. Den klimatsmarte trädkramaren och vattenpussaren Martin “Bianco” Andersson spelar akustisk gitarr och vill ha en franskt designad matkompost. Den hårdhänte trummisen Lars “Angeles” Normalm (Plankton, Zarasorg, Things We Do On Drums) ser Frösön som Jämtlands Kuba, har rytmen i blodet, en maraccasorkester i munnen och drömmer om en handgranat, en hammare och att slå små djur. Och så den ständige hackkycklingen Lars “Frigge Friggelito” Fregelin som lider av scenskräck och svår tinnitus och inte får vara med i bandet men spelar fiol, slagverk, ukulele och annat ingen annan vill spela som ett socialt projekt i samarbete mellan Kulturarbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Till hetlevrad hårdschlager, rafflande speedcountry och smattrande folkpunk varvas gamla julklassiker som “Ritsch ratsch”, “Bjällerklang” och Yngve Stoors “Sjömansjul på Hawaii” med minst lika tidlösa original som “Kalle och hans vänner”, “När får vi klapparna?” och “Varje dag är jul”. En hetsig dans kring granen bland smäktande stämsång, julstress och tokiga upptåg. Avsigkomna julspel, klapplekar och några av våra allra vackraste skoterljud. En storslagen “O helga natt” till melodika och operasång och “Hej Tomtegubbar” som elegant vokalgrupp. Mandel i gröten, lutfisk!
Men även om varje dag är jul är de – precis som Alfons Åbergs farmor – också smärtsamt medvetna om att det bara är jul en gång om året. Det må vara december, men en vecka kvar till lucia och arton nätter före jul och kvällens program är sprängfyllt av både det ena och det andra. Elvis gör ett rockhopp, Lars Vegas trycks ner mot golvet, Bianco beklagar sig över frugan och Frigge spelar på kokosnötter och korkpistol. Bianco och Elvis stämmer upp i en eldig kazooduell i Sylvia Vrethammars “Eviva España”, Proclaimers “500 miles” blir en körövning i falsett och till ensam playbackgitarr minns Elvis sin gamla älskade sjal till tonerna av Olle Ljungströms “Jag och min far”. Till och med Frigge får en stund i rampljuset i Alexander Rybaks “Fairytale” medan stadens store son Zlatan Ibrahimović tittar in i Lill-Babs “Itsy Bitsy Teeny We**ie Yellow Polka Dot Bikini” – om än i form av buktalardocka. Saker som enkelt förstör en jul.
Det är omöjligt att sitta still i bänkraderna. Jublet och handklappen står som spön i backen och allsången är så hängiven att inte ens Bosse Larsson kunnat uppbåda något liknande. Dubbelvikt av skratt går ingenting att ta på allvar, allra minst julefrid och traditioner. Kanske är det just det som får en att orka genomlida glittret, jäktet och slasket. Tillsammans med den ultimata julgroggen Sodavatten Punsch. Är det såhär kan varje dag gärna vara jul.

06/12/2025

UJE BRANDELIUS - VÅRA MINST ÄLSKADE JULSÅNGER
FREDAG 5 DECEMBER 2025, SLAGTHUSET, MALMÖ

Det är december och den surrealistiska snön som låg på Malmös gator häromveckan har passande nog försvunnit. Staden har visserligen förberett sig för jul sedan oktober men inte utan en gnutta motvilja, misshag och ren håglöshet. Desto mer hanterbart är det när Uje Brandelius hittar till Slagthuset med sin julshow "Våra minst älskade julsånger".
Uje har gjort mycket. Spelat rymdprogg med Doktor Kosmos, gjort självbiografiska parkinsonfilmer i regi av Henrik Schyffert, varit pressekreterare för Vänsterpartiet, pratat relationer och känsliga lägen i radio och kokat gryta i Melodifestivalen. Men innan föreställningen sattes upp för första gången förra vintern hade han aldrig haft någon julkonsert. Managern Elin Trogen tyckte att det var “off brand”. Uje är ingen Peter Jöback precis. Men kan gammelfarbror Harry Brandelius fira jul i Las Palmas, så varför inte?
Managern dumpades och med hjälp av AI satte Uje ihop showen på egen hand med avsikten att skapa märkligast möjliga julstämning. Projektet kunde enligt programvaran kallas "Ujes julskruv", "Julens tysta känslor" eller helt enkelt "Jul med Uje och andra katastrofer". Föreställningen kunde också innehålla potpurrier, vitsar och syrliga samhällskommentarer. Man kunde sätta individuella biljettpriser baserade på årsinkomst, skjuta alla med terminalglasögon och låta kvinnor som sliter inom skola, vård och omsorg få gratis sprit hela kvällen. En julshow som “kombinerar Ujes samhällsengagemang med hans säregna humor” och som – åtminstone enligt AI:n – tilltalar såväl kristna som hedningar. AI:n påstår också att alla gillar sväng och att det därför vore bra att sätta ihop ett band.
Christmas Hot Five kallar de sig och består av de dubbla klaviaturisterna Josefine Lindstrand (Sekten, Maia Hirasawa, Petra Marklund) och Mikaela Hansson (Viktor Brobacke, Fever Ray, Ulf Lundell), trummisen Fredrik Myhr (RÅÅ, Emil Jensen, Bosses Vänner) och sångerskan och sambon Therese Hörnqvist (Stockholms Improvisationsteater, Improakademin). Tindrande änglakörer, gnistrande synthar, bjällror, perkussiva morsesignaler och fräna elorglar i en hemkokt julebrygd av lo-fi-electro, smäktande pianoballader och oälskade julsånger. Josefine tutar i en leksakssaxofon, Fredrik plockar fram ett klockspel, Uje river av ett rafflande keytarsolo och Therese tar över sången i var och varannan dänga. Med lika delar avmätt tafatthet och charmerande uppriktighet i en otvungen fallenhet att få den allra grinchigaste bittermandel att tina upp och – åtminstone på något sätt – kunna relatera till julen.
“Vi spelar lite låtar och låtsas att de handlar om julen” berättar Uje om konceptet. Bland schlagerdängan “Grytan” och tröstevisan “Ramlar mot varandra” rör det sig främst om ännu outgivna sånger med mer eller mindre tydlig koppling till julen. Barndomstrauman, förskolehämtningar, masskonsumtion och frågan om äganderätt. Ungarna käkar fiskpinnar, leker sjörövare och undrar om det blir en mormor- eller farmorjul. Snövit har tröttnat, Butter har kollat alla Beck-filmer i sträck, Kåter har flyttat till Bahamas, Glader ligger styckad i en säck och i den AI-genererade “God jul, borgare” färgas stadens gator och torg röda av borgarklassens blod. Kapitalist, nu ska du dö!
I sann hemvändartradition minns Uje fjolårets julkonsert i hemstaden Gävle då hans gamla svensklärarinna satt i publiken med en uppsats han skrivit för fyrtio år sedan. Då såg han precis ut som Karl-Bertil Jonsson och bland stressade affärsmän, reklamskyltar och trasiga gummistövlar är "Julvättens sista jul" (1985) en dräpande känga om hur julen förvandlats från stämningsfull högtid till kommersiellt jippo. Alldeles för målande, välformulerat och sarkastiskt klarsynt för att bara vara högstadiepoesi.
Här kommer livet, du fattar ingenting och utan Doktor Kosmos-kumpanen Lina “Twiggy Pop” Selleby (Ulf Stureson) känns julen ganska tom och meningslös. Uje vill hellre sitta bredvid sin kompis i trädet när stjärnorna tänds och när julmaten står en upp i halsen, bjällerklangen ringer i öronen och knäcken tar knäcken på en är det dags att avge nyårslöften. Lånelöften, kontantinsatser och kurser i danska, samiska och grönländska. Och att välja rätt skola till sina barn, så de får rätt kamrater på rätt sida stan. Frågan är om man vill vara den man är eller bli den man vill vara.
Ändå är det när julen bara får lov att vara jul som konserten blir som mest angelägen. När det ironiska skyddsfiltret läggs undan för en stund men ändå fortsätter att vara en fristad från prylhets, glättighet och påtvingade traditioner. Som på julaftonslunchen hos mormor och Birger med lax, saffransparfait och vegetarisk skinka i “Bästa julen”. Mormor är lite ledsen och har glömt köttbullsreceptet och sin adress, Otis har fått sin diagnos, Hugo har kommit in på tolvstegskliniken, farfar facetimar från Thailand, Emma är hemma från psyk och tomten stämmer upp i handgemäng. Den bästa julen!
Det må vara några av våra minst älskade julsånger. Men det är en sanning med modifikation, man kan per definition inte älska en sång man aldrig hört förut. Och även om låtarna skulle spelas in skulle de aldrig dränka bruset i varuhusen. Det här är något annat. Ingen Sissel Kyrkjebø, Carola, Bing Crosby eller Peter Jöback. Eller ens Lars Vegas Trio. Några julsånger i all anspråkslöshet för den som också vill vara med, även om man tröttnat på julen redan i november, inte firar jul alls eller bara längtar tills allt är över.
Glad påsk!

01/12/2025

KAKAFON RECORDS JUBILEUMSFESTIVAL, DAG 3
LÖRDAG 29 NOVEMBER 2025, AFTONSTJÄRNAN, GÖTEBORG

Det musikerdrivna skivbolaget Kakafon Records har varit ett nav i vis-, folk- och världsmusikscenen i femton år. Jubileet firas på Aftonstjärnan i Göteborg med en tredagars tittskåpsfestival med det mesta ur bolagets krokiga historia i en sådan takt att man knappt hinner med. Lördagen – festivalens stora finaldag – inleds redan tidigt på eftermiddagen med fokus på de allra yngsta.

Under ledning av Petra Haraldson är det pysselverkstad och på kaféscenen bjuder Marcus Svensson (Pilgrim, Svensson & Dafgård) på musikalen "Amerikaresan - En bluesresa". En rafflande berättelse om den ärlige och äventyrlige drängen Gustaf och hans migration från de småländska skogarna till träskmarkerna i Louisiana – en plats full av hjulångare, alligatorer, trollkarlar och rövarprinsessor. En levande, publikinbjudande och folkbildande utvandrarsaga till tonerna av råsvängig deltablues, rallarvisor och ökenblues framförd på resväska, hederlig småländska och en tidsenlig resonatorgitarr med öppna stämningar, fingerplektrum och slide.

Barnavdelningen fortskrider med Camilla Åström & Kompanjonernas visor för frågvisa. Brinnande balkan, tangovemod och cajundoftande schottisgung om monster, kalas, gungor och de stora frågorna. Vad äter en katt? Varför har zebror ränder? När blir man stor? Hur blir man förlåten? Sångerskan och dragspelaren Camilla Åström (Kultiration, Vapenlös) och kompanjonerna Henrik Cederblom (Den Fule, Dan Berglund, Freddie Wadling) på akustisk gitarr och Daniel Wejdin (Kultiration, Räfven, Volodja) på kontrabas – förstärkta av festivalgeneral Livet Nord (Kultiration) på violinquinton och Ida Gillner (Flocken, Ida&Louise, Zemer Kapell) på sopransaxofon och värmeljusstake – har inte heller svaret på allt men vet minst sagt hur man får saker att svänga. Utan att för den sakens skull blunda för allvaret.

Efter några timmars paus fortsätter festivalen för de vuxna. Först som folkdanskurs under ledning av kaféscenens ljudtekniker Fredy Clue (Bäckadräkten) och diverse livemusiker. Slängpolska med violinisten Ellinor Fritz (Black Magic Fools, ELSE, Habibis), übersvängig schottis med Anna Ekborg Hans-Ers (Northern Resonance) och polska med saxofonisterna Sten Källman (Den Fule, Skrotbandet, Filarfolket) och Ida Gillner. En oerhört effektiv snabbkurs innan ordinarie program drar igång på allvar under ledning av kvällens ciceroner Charlie Brolund och Kiriaki Christoforidis.

Med rötterna i klezmer och annan östeuropeisk musik smyger folktrion Kaja igång med ett hypnotiskt driv. Udda taktarter, illmariga melodier och ett avspänt sväng signerat skivbolagsdirektör Livet Nords dramatiska violinquinton, Camilla Åströms kristalliska dragspel och Daniel Wejdins perkussiva kontrabasgångar. Mysigt, förtroligt och innerligt, bara för att i nästa stund stegra upp till ett rafflande, frenetiskt balkanröj.
I samma stund ansluter vokalgruppen Tetra för ett utdrag ur den gemensamma julföreställningen "Midvintervaka". Ingrid Brännström (Markatta, Amanda, Håkan Hellström) ligger hemma och är sjuk men tillsammans med Kaja sammanstrålar Sanna Källman (Markatta, Amanda, ZiGZaG), Anna Ottertun (Sumer, Simili) och Maria Stellas (Pireus, Ale Möller) i en rykande het julebryggd av saffransdoftande och kanelkryddade julsånger – “Lusselelle” i balkanbrinnande sjutakt och påstridiga klappvalser i karibiska, nordiska, grekiska, arabiska och östeuropeiska tongångar. Imorgon är det första advent och på något märkligt vis börjar jag bli redo att ta emot julen.

Uppe i den tjusiga salongen har de släpat in den gamle byfånen och grisetrallaren Gunnar Källström. Å andra sidan har tonen ändrats en hel del sedan jag såg honom sist för ett antal skivor sedan. Trallen, tjofadderittanet och bondkomiken har ersatts av småfinurliga samtidsfunderingar och underfundiga vardagsbetraktelser om att gå i brorsans gamla skor, handla upp lönebidraget på ICA och att mitt i olyckan ändå hitta någon billig choklad. Den gamle spjuvern har humorn i behåll, men numera så spetsfundigt subtil att det går att ha honom i möblerade rum.

Under den nya pseudonymen Lilla Barbro stirrar Maja Heurling (Påtår hos Moa Martinsson) gravallvaret rakt in i ögonen. En ljus röst i en mörk samtid där det inte alltid är enkelt att förhålla sig till livet, döden och relationer som slitits itu. En som tar in hästarna till kvällen när ondskan i världen gått så långt den kan gå. Ikväll lyser det kommande debutalbumets kyliga synthlandskap med sin frånvaro men tillsammans med Ola Sandströms sinnliga gitarrplock, Daniel Wejdins svävande kontrabasstråkar och Livet Nords smäktande violinquinton skälver sångerna av ren tröst. Här finns ingen tid för tårar – bara gåshud rakt igenom.

När Annika Hammer (Ljus och Lykta) sätter sig vid pianot vill hon ge en eloge till alla coola kvinnor. Hennes svärmor, kompisen Cissi som jobbar på biblioteket kanske framförallt de kvinnor som förr i världen gick ensamma på vall. Själv pusslar hon ihop gamla vallåtar och orsapolskor i enhetliga potpurrier, pendlar obehindrat mellan svenska och jamtska och förvandlar traditionella folkvisor till egensinniga, kärva jazzpolskor. En cool kvinna helt enkelt.

En annan cool kvinna är poeten Signe Aurell som likt Marcus Svenssons dräng Gustaf lämnade Sverige i början av förra seklet för att söka lyckan i Amerikatt – en kvinnlig Joe Hill som skrev om hemlängtan, social rättvisa och jämlikhet. Maja Heurling och Ola Sandström framför försiktigt och lågmält sina tonsättningar från det gemensamma projektet "Irrbloss" (2019), utsmyckade av Daniel Wejdins smygande kontrabasgångar och Livet Nords spöklika violinquinton. En kulturgärning av rang och när Maja sjunger om Lilla Barbro blir cirkeln sluten. Kunskap åt alla, försoning och frid!

Med lika delar elegans, pluralism och humor tar Stråf Vocal Strings över kaféscenen – något så ovanligt som en stråkkvartett och vokalkvartett på en och samma gång. Tenoren och violasten Tobias Edvardsson (West of Eden), barytonen och violinisten Francis Shaughnessy, sopranen och violinisten Åsa Johansson (SNYKO, Merje Kägu, Kim Larsen) samt alten och cellisten Sanna Källman i koreograferad samstämmighet i färgstarka tolkningar av ouvertyrer från mellanöstern, busslinjer i New York och avantgardistisk rymddisco av Arthur Russell. Allra starkast när Eva Dahlgrens “Ängeln i rummet” landar i svävande innerlighet.

Ingen låtskrivare har format mitt eget skrivande lika tydligt som undergroundvisans härförare Loke Nyberg (Jordbrand, Post, Måns Klang). Vindlande, ordtäta epos om allt från bokstavsbarn till blasfemi. Storslagna manifest för alla eldsjälar, rollspelsnördar, hednadöttrar, freaks och original som aldrig passat in i det normalas definition. Men senaste albumet "11/11" (2011) är fjorton år gammalt och länge var den enda nyskrivna låten en absurd struntsak om en säl och en val som skulle gå på bio. Den spelas förvisso ikväll men också den ångestdrypande uppväxtsskildringen “Pojken som flög”. Det lovar gott inför vårens kommande album Någon form av fri, som såhär på förhand kanske är det album jag mest ser fram emot nästa år.

Med lika delar dramatisk teatralitet, hypnotisk melankoli och gränsöverskridande nyfikenhet tar Shtoltse Lider över uppe i salongen. Precis som namnet insinuerar rör det sig om stolta dikter på jiddisch – skrivna för hundra år sedan av judiska kvinnor som möttes av motstånd men skrev ändå, drivna av konstnärliga visioner och längtan efter frihet. När sångerskan, sopransaxofonisten och pianisten Ida Gillner och violinqintonisten Livet Nord flätar ihop dessa rader på jiddisch med svenska översättningar i bländande, avantgardistiska tonsättningar upphör tid och rum någonstans mellan Frida Hyvönen, Mohlavyr och uråldriga kampsånger.

Det var med längtan att få kontakt med sina finska rötter som Anna Heikkinen började sjunga finsk tango. I spåren efter farföräldrarna sagolandet i Karelen där äppelträden alltid stod i blom. Uppbackad av kompbandet Längtans Kapell – som ikväll består av accordeonisten Sara Luule Fridholm (Volodja, Polia Minorita, Tzeitel), sopransaxofonisten Ida Gillner och stråkkontrabasisten Christopher Andersson Bång (Volodja, Resmiranda, Tzeitel) – sjunger hon både på svenska och finska. Om fönstret med tusen färger och månen som strör silver i rymden. Eldigt, dramatiskt och poetiskt, med det typiskt finska svårmodet ständigt hängandes över sig.

Skivbolagsdirektör och festivalgeneral Livet Nord har spelat mycket ikväll men med Livets Orkester är det hennes filmiskt storslagna kompositioner som står i centrum. Framförda i ett kalejdoskopiskt kollektiv bestående av Livets egen violinquinton, sopransaxofonisten Ida Gillner, accordeonisten Sara Luule Fridholm, pianisten Petra Haraldson (GRÅ), cellisten Sanna Källman och kontrabasisten Anna Holm Ek (Rebekka). Det droppar, porlar, doftar franskt, svävar, snurrar runt, flyger iväg – precis som papperssvalor.
Lika filmiskt storslaget är det när Charlie Brolund ansluter vid pianot, om inte mer. Lika nära som episka berättelser i all sin ödmjukhet. “Stilla natt”-valsande julsånger om långbord där alla får plats. Bröd, vin och grytor med värmande kryddor. Granater och kulor blir gnistrande snöfall. Eller innerliga tröstande kampsånger i tacksamhet mot de som gått före i tiden för alla människors fri- och rättigheter. Bara sådär. Rakt upp och ner utan större gester i filmisk storslagenhet. Och som om inte det vore nog ansluter ännu fler vänner i en sista avslutande tröstpolska. En sextonhövdad praktfull final.

Om det inte vore för att kvällen fortsätter som folkklubb nere i kaféet. Först med stråkduon Ellinor & Leonor och deras personliga tolkningar av traditionella svenska folklåtar. Starkt präglat av deras diametralt olika spelstilar. Hedemorakullan Ellinor Fritz’ trolska fiol med doft av skog och älv och belgienfödda Leonor Palazzos avgrundsdjupa femsträngade cello i det dimmiga gränslandet mellan finrum och inferno. Mustigt, fläskigt och bedårande. “Inga gränser ska de hava” heter det när de förser en gammal dalamelodi med en mer samtida text.

“Jag är inte bara ljudtekniker, jag kan spela också” säger eftermiddagens folkdansinstruktör Fredy Clue med nyckelharpan i famn. I höstas släpptes "Traditional Colours" i samarbete med den skotskaustraliensiska duon Woodlands, ikväll står duon Bäckafall på egen hand. Tillsammans med gitarristen Hampus Grönberg (Staerna) bjuds det på sprittande busbitar med rötterna i svensk folkmusik och influenser från hela världen. Flyhänta melodier på nyckelharpa, varma gitarrer och haitiska, motstridiga rytmer. Ystert, hjärtligt och otroligt svängigt. Typisk musik att bli glad av.

Kvällen avslutas i en tung svävande meditation mellan Sten Källmans rökigt bluesdoftande tenorsaxofon och Henrik Cederbloms effektinpyrda elgitarrer. Visst doftar saxofonen i “Franx” nästan lite afrikanskt och visst gömmer det sig en vals någonstans i bakgrunden men här är folkmusiken under så stark påverkan att det blir något helt annat. Psykedeliskt, ambient, elektriskt, suggestivt. Lika olycksbådande som fridfullt.

Men kvällen är inte slut. En överraskning kvarstår. Som en tidig julklapp förenas alla kvarvarande artister i en repris av “Klappvalsen”. Fioler, saxofoner, gitarrer, nyckelharpor och allsång i en rafflande final där Claes Pihl, KG Malm och ljudteknikern Dante Lärka dansar satan medan andra håller om varandra. Typisk firmafest när ett mysigt, artistdrivet litet skivbolag fyller femton.

Det är fortfarande november men när jag ramlar ut från Aftonstjärnan råder fullkomlig julefrid. De pittoreska kvarteren runtomkring med vy över Karlatornet är som gjorda för att vara kulisser i någon julkalender. Nästa år kanske det rentav utspelar sig på en visfestival på Lindholmen? Bara ett litet tips.

01/12/2025

Godmorgon alla tidstjuvar, tråksjöingar och gröna små monster! Vintern är kommen och åtminstone här nere i Skåne har all snö smält bort. Ordningen återställd. Julmusiken är förvisso inte förbjuden (senare i veckan tänkte jag se både Uje Brandelius och Lars Vegas Trio) men såhär i första luckan finns det helt andra saker. Lite smått och gott som släppts på senaste tiden.
_____________________________________________

PASCAL - TÄNKER PÅ DIG JÄMT
31 OKTOBER 2025, NOVOTON, NOVO147 (12" OCH CD)

När gotlandstrion Pascal firar tjugo år som band är det med sin – enligt egen utsago – gladaste skiva. Smutsigt, instängt garagelarm som maler fram som en rostig ångvält över en glödbädd av självutplåning, uppgivenhet, mani, saknad och panikångestattacker på Storgatan i Hemse. Visst kunde “Det här är allt” varit en schlagermelodi och Eddie Meduza-tolkningen “När man drömmer sina drömmar” är nog raggarkungens sötaste. Men om det finns en glädje i det kompakta mörkret ligger den i insikten att den som lever får se vad som sker. Härda ut. Kanske överlever du ändå.

1. Det här är allt
2. Mitt eget liv
3. Gick över gränsen
4. Orkar inte mer
5. Sötnos
6. När man drömmer sina drömmar (Eddie Meduza-cover)
7. Tänker på dig jämt
8. Solen går upp
9. Storgatan på Hemse
_____________________________________________

KRISTI BRUD - ET FALL
31 OKTOBER 2025, SHEEP CHASE RECPORDS, SCR053 (MÖRKTURKOS 12" OCH CD)

Sprungna ur slitningarna i Hjerteslag faller bergenska Kristi Brud ännu längre ner i det poetiskt kvävande mörkret av atmosfäriska domedagssynthar, molldränkta gitarrväggar och prövande likgiltighet. En tirsaprofetia på karg hordaländska om destruktivitet, blindväder, lidelse, tvivel och undergång. Ett kollektivt, avpersonifierat medvetande med en dröm om att ödelägga allt som kommer för nära. Ondskan faller i luften till lukten av ruttnande kött och ljudet av hundar som tuggar på det de har tagit.

1. Nærmere og fjernere
2. Et fall
3. Blindveier
4. Tenk om de venter på oss
5. Det blåser gjennom huden
6. Noe levende
7. I et øyeblikk var du udødelig
8. Balearene
9. Dommens dag
_____________________________________________

JAKOB HELLMAN - SLUTET GOTT
6 NOVEMBER 2025, UNIVERSAL MUSIC, 00602488021555 (12” OCH CD)
26 SEPTEMBER 2025, UNIVERSAL MUSIC (DIGITALT)

Även om comebackalbumet "Äntligen borta" (2021) var splittrat och ofokuserat lyckades det frigöra Jakob Hellman från skrivkramp, prestationskrav och mytbilderna kring "…och svarta havet" (1989). Med uppföljaren bara fyra år senare har han, trots sin ständiga ängslan, nästan lärt sig landa. En tillbakalutad familjefar som ser det goda i det lilla, far på existentiella bilutflykter, inte behöver bestiga massivens högsta spets och drömmer sig bort tillsammans med Laleh. Frid, mognad och acceptans. Allt är nytt, men en del är som det var. Slutet gott, allting gott.

1. God morgon
2. Du har allting kvar
3. Landet nånstans
4. Om du tar din cykel
5. Du får inte va oförsiktig
6. Är det upp till dig och mig?
7. Drömmare (med Laleh)
8. Allting som jag aldrig sa
9. Slutet gott
10. Titta på dom andra
_____________________________________________

BJÖRNS VÄNNER - ALL TID I VÄRLDEN
7 NOVEMBER 2025, ADRIAN RECORDINGS, AR12"505 (12")

Efter ytterligare sju års bortavaro är Malmös mest sporadiska indieband Björns Vänner tillbaka med sitt fjärde – eller kanske femte – album. Vuxnare och sorgsnare än de detaljrika dagboksanteckningarna i seklets början om allt mellan åkrar och himmel, nu med inslag av jazz och psykedelia. Tio låtar om sjukdomar, anknytningssvårigheter, självmordstankar, ensamhet och kalibreringssmärtan som uppstår när lyckan plötsligt tränger på. Verkliga problem. Om än i finurliga formuleringar om sopbilar, sockerfall, tvåhövdade getter och kinesisk vattentortyr.

1. FFF1F
2. Den eviga vinden
3. Liv, lämna mig i fred
4. Du verkar ljuga
5. Mitt unika fall
6. Det som inte blev
7. Nu kommer de verkliga problemen
8. Manna
9. Det känns som din domedag
10. Ensam
_____________________________________________

TONI HOLGERSSON - APOTEK VINTERGATAN
7 NOVEMBER 2025, ELLA RUTH INSTITUTET, ERIEP004/ERICD008 (10" OCH CD)

När Toni Holgersson åter visar tecken på liv bekänner han mer på sju låtar än de flesta gör under ett liv. Resandepojken som växte upp bland kåkfarare, cirkusartister och fosterhem, tog sig upp mot månen när åttiotal blev nittiotal och föll mot grovsoprum, hisschakt och he**in. En självbiografisk roadmovie längs vägen mellan lovande och tragisk: från barnpsyk till behandlingshem, häkten och scener; campingplatser, bilbränder och sprutbyten. Endast i sällskap av multiinstrumentalisten Lars Halapi i ett svart, svävande vemod. Ett mindre fiktivt Nebraska. Några sånger från en ytterfil.

1. One-Trick Pony
2. Annas november
3. Så mycket vi vill
4. Melodi från Södertälje Södra
5. Vaggsång
6. Elvis
7. Skrapsår
_____________________________________________

SEVEN FOOT FRANK - THE NINE DIMENSIONAL PYRAMID
8 NOVEMBER 2025, GAMMALTHEA, SEWJN69LP (12")

I den skånska sci-folk-trion Seven Foot Franks niodimensionellt inverterade pyramid möts tre glada tjugotal i en evig virvel av tid och rum. Från den stora depressionen till en futuristisk rymdkult. Varm, flyhänt ragtime, deltablues och bluegrass i en transcendental feberdröm om stjärnfall, eternitplattor, monster, mörkret i mörkret och universums undergång. Lika rotad i tenorgitarrer, fiddlor, mandoliner, kontrabasar och klarinetter som i robotröster, alienkörer och psykedelia. Tio procent asbest – resten framtid.

1. Eternite Rag
2. The One That Got Away
3. Utopia
4. I Will Call Down The Stars
5. The Left Hand Path
6. Man-O-War
7. Darkness Inside The Darkness
8. Are You Real?
9. Destruction Of The Cosmos
10. Cutting Heads Off The Hydra
_____________________________________________

MÄRK VÄL - UDDA FÅGLAR
8 NOVEMBER 2025, BMA RECORDS, BMA-C-0332-S (CD)
17 OKTOBER 2025, BMA RECORDS (DIGITALT)

Medborgare; precis som på debuten "En skog som är tom" (2021) fortsätter helsingborgsgubbarna Märk Väl ta sig an osjungna sånger av Cornelis Vreeswijk. Den här gången i sällskap med redan sjungna visor om fiffiga damer, statistik, he**in, systembolagssortiment och tågresor, försedda med ylande munspel, hypnotiska tvärflöjter, fläskiga elorglar, stråkar och mellotroner i ett bluesigt gubbarocklandskap någonstans mellan Georg Meggs, Gösta Linderholm och Asokas Allan Edwall-tolkningar. Trivsamt och lekfullt men utan samma glöd som sist.

1. Blues för Fredrik Åkare
2. Jag hade en vapenbroder
3. Blues för Fatumeh
4. Fredrik Åkares morgonpsalm
5. Blues för Inga-Maj
6. En halv böj blues
7. Damen med hunden
8. Esmeralda
9. Öreblues
10. Blues för Dubrovnik
11. Pamflett nr 68 - Vals för ingens hundar
12. Jubelvisa över Fiffiga Nanette (live)
_____________________________________________

COCA CAROLA - NÄR SEN ÄR FÖRSENT
14 NOVEMBER 2025, BEAT BUTCHERS, ORML3/ORCD81 (TRANSPARENT 10" OCH CD)

Med titlar som “När sen är försent” och “Prata klart” är det ett slag i magen att trummisen och skivbolagsdirektören Mårten Tolander aldrig fick slutföra Coca Carolas första album på 21 år – Åkersbergas stoltheters kanske jämnaste någonsin. Ångestdrypande ångvältspunk sprängfylld av brinnande gitarrväggar, varma melodier och bottenlöst vemodsgrubbel om bostadsrättsföreningar, självmedicinering, krig, bandhistorik och minnet av en kamrat. Paradiset är förlorat men precis som på Beat Butchers 35-årskalas fortsätter allsången långt efter att det är över– en hedervärd minnesruna.

1. Ett nytt slag i magen
2. Bara ge gas
3. Drömmar som tidsfördriv
4. Radhusgeneraler
5. När sen är försent
6. Det kan inte vara fel
7. Paradiset är förlorat
8. Fred & krig
9. Prata klart
_____________________________________________

BARNET - GALEN OCH KÄR
15 NOVEMBER 2025, SING A SONG FIGHTER, SASF077 (12")
10 OKTOBER 2025, SING A SONG FIGHTER (DIGITALT)

För sju år sedan tänkte umeåtrion Barnet på döden, nu är de så galna så de förlorar sig i kärlek. Förlorade i skimrande syntharpeggion, änglalik stämsång, serena trumpeter och oförklarlig folkmytologi – ett sockersött vemod av bomull. Ett himlavalv av blå planeter, vita harar, hamnskiftare, sjögräs och magiska grottor som endast nuddar mark i Vasas Flora och Faunas skilsmässoduett “Tomt och rent” och i Pascal Pinon-tolkningen “Hjärtan i skogen”. Hälften låtsas, hälften riktigt. Ett svävande drömlandskap bara fåglar förstår.

1. Blå planeter
2. Tomt och rent (med Vasas Flora och Fauna)
3. Gröna duvor
4. Halleluja
5. Bussen
6. Hjärtan i skogen (Somewhere) (Pascal Pinon-översättning)
7. Gå hem
8. Grottan
9. Du satt bredvid mig
10. Fåglarna förstår
_____________________________________________

SLOB78/MAMMAS GATA - SLOB78/MAMMAS GATA
15 NOVEMBER 2025, SOCKIPLAST RECORDS, SOCK0021 (12")

När Slob78 och Mammas Gata samsas om ett stycke plast möts två sidor av Göteborgs punkmylla. Å ena sidan Slob78 med rötter i Partilles första punkband Slobobans Undergång, gäster från Välta Stället, Kai Martin & Stick och Attentat och en räcka gubbgriniga punkbagateller om manlighet, håravfall, samtiden, döden och längtan till Borlänge. Å andra sidan Mammas Gatas indiebrinnande vemodsepos om en storstad trafikerad av ånger, misär, svalda drömmar och förlorade själar. En helkväll på kullersten, betong, popcorn, stilnoct och hemmagjort vin.

SLOB78:
1. (Jag vill till) Borlänge
2. Alla bara dör (med Sofia Johansson)
3. DNA (med Kai Martin)
4. Min sista frisyr
5. Popcorn och stilnoct
6. Åttio procent (med Per Hassling)
7. Ja vill inte ha (Problem-cover, med Kalle Nimhagen)
8. Tuffa till dig
9. Håll käft
10. Semester
MAMMAS GATA:
11. Rasar ner
12. Göteborg sover i natt
13. Allting för dig
14. Brinn
15. Uppåt, framåt
16. Bara du
17. Hatar väl mest
_____________________________________________

H SELF - VILDVISOR
21 NOVEMBER 2025, ELLA RUTH INSTITUTET, ERILP046 (DUBBEL 12")

Med tjacket som bitch och haschet som snuttefilt spottar salaslyngeln H Self ur sig ofiltrerade rapporter från fel sida lagen. En arg dissident med skev svansföring som planlöst skolkar med holk, klipper mördarsniglar, älskar destruktivt, kommenterar samtiden och drömmer om att bli nykter till dämpad lo-fi-country omstoppad av lapsteel, fiol och kalikå. Nålstick, KBT och tveksamma domslut. Kriminellt och penibelt. Tredje skivan på ett år, ett övermatat dubbelalbum, borde sållats men skälver till i “Dissident”, “Tills hon älskar sig själv” och hela D-sidan.

1. Fråga barnen
2. Det är så mycket som så många inte förstår
3. Präster
4. I ett skrin
5. Gång på gång
6. Vet
7. Rockstjärna
8. Dissident
9. Lett mig till det här
10. Tills hon älskar sig själv
11. Du är
12. Casper, Jesper, Jonatan (och jag)
13. Snart nästan nära
14. Glömskan jag minns
15. Min svid svider (som ett skott ifrån gud)
16. Ingrid vill det
17. Snälla mot snälla
18. Jag vill bli nykter
19. Dansar mot folk
20. Så kan det gå
21. Oheder

Adress

Spångatan 11A
Malmö
21144

Webbplats

facebook.com

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Facklor och Högafflar postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Facklor och Högafflar:

Facklor och Högafflar

15/12/2025

07/12/2025

06/12/2025

01/12/2025

01/12/2025

Adress

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Affären

Genvägar

Dela

Typ