17/03/2020
Ekonomiskt är vi i kulturbranschen särskilt drabbade av denna kris med inställda evenemang, boksigneringar och frilansuppdrag. Många av oss saknar tillgång till samhällets trygghetssystem och arbetsgivares stöd, flera av oss vet inte om vi kommer att kunna betala hyra och mat nästa månad. På samma gång är vi också mer vana med ekonomisk osäkerhet – det vi inte har i plånboken, har vi åtminstone många gånger lärt oss att hantera mentalt under längre tid än andra. Att ständigt vara tvungna att ifrågasätta våra livsval. Ta risker för att genomföra det vi tror på. Leva på små marginaler. Ta stöd av andra.
Kanske kan våra erfarenheter av denna otrygghet komma till nytta nu för resten av befolkningen. Vi kan gå före och visa vägen. Lära andra av det vi kan om levnadskonst – som vi ju blivit hjälpta av alla föregångare till oss inom kulturen. För vi tänker ju oftare än de flesta på frågan ”Varför?”, ”Hur fan ska jag göra nu?” och ”Vad är egentligen meningen med alltihop?”.
Vi är också de i samhället som har som uppdrag att höja blicken och se i längre och fler perspektiv. Det gäller att inte bli förblindade av panik, eller kortsiktighet. Ställa saker i rätt proportioner. Se möjligheter till samhällsutveckling, vara innovativa och samtidigt utforska de mörkaste dystopiernas risker och farhågor. Ha flera tankar i huvudet samtidigt. Samtidigt vara i kroppen, vara människa. Förmedla den erfarenheten.
Det är inte revisorer och business management konsulter som får folk att tänka på hur livet kan levas, vilka stora idéer som framtiden borde utforska, hur en ny värld är möjlig. Det är ni.
Ta hand om er!
Med värme,
Brevnoveller
Läs gärna Marika Lagercrantz, ordförande i KLYS sammanfattning av läget här:
När teaterföreställningar, mässor och boksigneringar ställs in i coronavirusets spår finns det en grupp som drabbas extra hårt: kulturarbetarna. Det menar Marika Lagercrantz, ordförande för...
