29/10/2020
Ja vad kan man säga....
Sverigedemokraterna har i dagarna bjudit in alla riksdagens ledamöter till ett nätverk emot "svenskfientlighet". Ett begrepp som SD verkar undvikit i ett halvt decennium och nu hittat tillbaka till.
Om man söker på "svenskfientlighet" i riksdagens motionsdatabas så får man bara 8 träffar. Inte helt oväntat är det bara SD som lagt ner mödan att skicka in motioner om detta. 7 av dess under deras första mandatperiod. Strax efter valet 2014 skrevs den sista motionen sen har det varit tyst.
Kanske var inte svenskar så pass förtyckta att samhället behövde kraftsamla och stifta nya lagar.
De fyras gäng, dvs. Åkesson, Karlsson, Jomshof och Söder, insåg sitt nederlag och har sedan 2015 haft en annan strategi. Inga fler motioner blev skrivna på ämnet och de valde istället att försöka slipa bort sina vassa kanter. I varje fall de kanter som syntes utåt.
Slipmaskinen gick varm och under årens lopp har hundratals företrädare och aktiva partimedlemmar fått lämna partiet när media har fått nys om rasism och andra olämpligheter. Hela ungdomsförbundet SDU var så pass extrema att de behövdes uteslutas från moderpartiet.
Men SD har också fått hjälp och normaliserats av Kristdemokraterna och Moderaterna som verkar se dom som ett helt legitimt parti att söka regeringsmakten med. Det som började som "oskyldiga" luncher mellan partiledarna har nu gått så långt att Jimmie Åkesson ser att nästa steg är att de tre ledarna och deras respektive parti är redo att upprätta ett kontrakt för hur man ska styra Sverige ifall de når makten tillsammans.
Det extrema partiet har blivit mindre extremt och nu är regeringsmakten inom synhåll. Det är den bilden som målats upp duktigt av främst Ebba Busch och Ulf Kristersson.
Ja, positionerna har förskjutits, det är därför inte så konstigt att Kristersson, Busch och Åkesson känner att ett samarbete mellan de tre partierna är rätt väg att gå. Att partier som känner samhörighet samarbetar med varandra är det mest naturliga i världen.
Det är däremot inte rätt väg för liberaler och Liberalerna.
SD:s samhällssyn och visioner för Sverige står kvar. Ett Sverige med mångfald utmålas som något destruktivt och som aldrig fört med sig något gott för etniskt svenskar. Mångfald ses helt enkelt som något som drabbar etniskt svenskar.
Nu 2020 ses detta "elände" som så pass allvarligt att det är dags att lämna sin strategi. Normaliseringen har skett. Partiet är rumsrent. Nu är det dags att återgå till visionerna. Man känner att hela samhället i form av riksdagen måste kraftsamla mot ett icke existerande problem.
För SD kan det aldrig vara för lite invandring. Det går alltid att minska den lite mer. Det kan aldrig vara för mycket elände som tillskrivs invandrare, det finns alltid någonting mer.
Detta är högernationalisternas trosövertygelse och totala motsatsen till allt som är liberalt
