Kritiklabbet

28/05/2026

Nu har det hänt igen! Kritikredaktionen i Västra Götaland har publicerat en ny recension. Den här gången är det Leo Rosenberg, bibliotekarie i Marks kommun, som recenserar Peter Kadhammars nya bok. Läs och dela!

NY RECENSION FRÅN BIBLIOTEKSKRITIK FRÅN VÄSTRA GÖTALAND!

Peter Kadhammars uppföljare till debuten 2025 är lättläst, rapp men lämnar en del att önska när det gäller personporträtten. Den största behållningen är samhällsbetraktelserna, anser Leo Rosenberg, som trots allt rycks med i berättelsen.

Kritiker: Leo Rosenberg (Bibliotekarie i Marks kommun )

Redaktör: Linda Andersson (Bibliotekarie på Borås Stadsbibliotek)

Knäcka ägg är Peter Kadhammars fristående uppföljare till debuten Maos Hibiskus från förra året. Vi återser den hårdkokta kommissarien Britt-Inger Magnusson, och några andra karaktärer som skymtar förbi, men den här berättelsen är trovärdigare än debuten.

Kadhammar är i huvudsak känd för sin journalistiska gärning och har vunnit stora journalistpriset både 2000 och 2021. Han arbetar på Aftonbladet och har gett ut flera reportageböcker, senast Den europeiska kommunismens uppgång och fall (2025) och Cykeltjuven (2020).

Boken inleds med att den gamla finansministern Lilja hittas skjuten, varefter vi raskt kastas tillbaka i tiden och får följa huvudpersonen, journalisten Harry Karlsson. Harry är ur takt med tiden. Uppgivenheten över Stockholms förfall från småbutiker till trendiga uttryck för kvartalskapitalismen, och småaktigheten när bostadsrättsföreningen sätter upp skyltar med ”privat mark” plågar honom påtagligt.

Berättelsen tar oss mot Lappland, där livet framstår som betydligt mer genuint än i Stockholm. Harry och hans fru är på semester, samtidigt som Liljas tech-bolag Via Vega

har konferens. Jag glömmer här någonstans mordet i början av boken och dras med i vad det där företaget egentligen gör, var en av de anställda egentligen har försvunnit och Karlssons och Magnussons utredning på varsitt håll. Först i slutet knyts trådarna ihop, och jag påminns om bokens inledning.

Boken är lättläst. Språket är rappt och till stor del dialogdrivet. I huvudsak skrivs boken ur kommissarie Magnusson eller Harry Karlssons perspektiv, och några andra karaktärer får egna kapitel. Jag stannar i läsningen upp vid något uttryck som jag inte känner igen, men å andra sidan fick jag lära mig vad Espri betyder. Knäcka ägg har 329 sidor uppdelade på 52 kapitel. Den korta kapitellängden bidrar till ett driv i berättelsen.

Precis som i Maos Hibiskus är personporträtten något platta. De flesta vi träffar är tillyxade och personligheterna är tydligt knutna till deras arbeten, Karlssons lärarhustru är till exempel väldigt påtagligt just lärare. Ett undantag som jag tycker om är cykelbudet Tömörbaatar, som jag känner igen från boken Cykeltjuven från 2020 där cykelbudet Touqer intervjuas. I Knäcka ägg har han sitt ursprung i Mongoliet istället för Pakistan men porträtterad med samma värme. Det ger också ett starkt kapitel där Harrysson motvilligt behöver resa till Ulan Bator.

Även om människorna i boken lämnar en del att önska håller berättelsen. Jag blir engagerad i försvinnandet och utredningen och genuint nyfiken på vad Via Vega egentligen håller på med. Det är under hela boken totalt obegripligt vad det är företaget Via Vega egentligen gör för något. Det har någonting att göra med artificiell intelligens, och vi får en del floskelfester från företagets företrädare, och någonstans här ser jag en blinkning till 2000-talets reportage om internetkonsultföretaget Icon Medialabs med bristande affärsmodeller, storvulna företagsledare och en bubbla på väg att spricka. Det är själva hypen som är företagsidén.

Kanske är den största behållningen ändå de betraktelser vi får över samhället. Starkast är en passage om serendipitet som ”euforisk visshet”:

”Serendipitet är så mycket mer än oavsiktlig upptäckt. Den är insikten när man stiger in i ett antikvariat och omedelbart förstår att här finns boken jag sökt i åratal.”

Men vi har också den korruptionsrisk som finns när före detta politiker går in i näringslivet med sina politiska kontakter som främsta valuta, tydligt illustrerat i Knäcka ägg där såväl investeringsmöjligheter som kontakter in i myndighetssverige underlättar såväl företagande som försöker sätta käppar i hjulet för brottsutredningar.

Knäcka Ägg

Peter Kadhammar

Natur & kultur 2026

Foto: Sofia Runarsdotter

Biblioteken i Borås
Bibliotek Mark
Kritiklabbet

27/05/2026

Månadens pod rör sig om poesi och skrivande, i centrum för intervjun står poeten, essäisten och översättaren Marie Silkeberg (f.1961). Ständigt i rörelse, ständigt utforskande språkets möjligheter, delar hon generöst med sig av sin skrivprocess, sina poetiska strategier och hur hon finner balans mellan det levda och det sagda.

Samtalet rör den geografiska platsens specifika betydelse, om riskerna med att skriva om s*x, men handlar också om rent formmässiga aspekter av diktandet – om bild- film- och musikkonstens inverkan på dikten och hur man kan arbeta med litteratur som material. Och så berättar hon om varför hon känner ett så innerligt släktskap med utbrytarkungen Houdini. Lyssna till poden i länken:

Marie Silkeberg i samtal med Edith Söderström

20/05/2026

Författaren och konstnären Leif Holmstrand har alltsedan debuten för snart ett kvartsekel sedan varit rastlöst verksam. Såväl inom bildkonsten som poesin är han både särling och celebritet. Hans nya diktsamling, ÉTUDES AUSTRALES med inga solars prövning, hämtar sin titel från ett av John Cages pianostycken, komponerat när Holmström blott var bara ett par år gammal. Emet Brulin har läst boken. Han skriver:

”Holmstrands rörelse mellan allvar och tramsande är på sätt och vis exemplarisk för samtidens litteratur och poesi i att den speglar två av dess stora tendenser: å ena sidan formmässigheten – språkmaterialism, versens bundenhet och det funna skulpturala objektets formella tvetydighet – och å andra sidan levd och engagerad dikt där det privata livet står på spel och det allmänna ska tilltalas och behandlas. I den förra tendensen finns konstens pregnans i formen; i den senare i dess möjliga verkan i det reella.”

Läs eller lyssna till hela recensionen i länken:

Emet Brulin och Leif Holmstrands nya diktsamling

15/05/2026

Eva Fred har för Digiteket beskrivit hur Västra Götaland genomförde kursen i Kollaborativ redaktionell kritik och hur de deltagande bibliotekarierna skapat en redaktion för litteraturkritik.

Artikeln riktar sig till alla men i första hand till andra BIBLIOTEKARIER och chefer inom bibliotek och kulturförvaltningar i kommuner och regioner som bryr sig om det litterära ekosystemet och kritikens oundgängliga roll i det.

På många bibliotek, inte minst mindre, efterfrågar både besökare och personal mer kvalificerade samtal om litteratur. Hur kan bibliotekarien ta plats i samtal om litteratur? Kursen Kritisk och redaktionell kompetens på bibliotek– att skriva litteraturkritik, som erbjuds av Kritiklabbet, ger ...

15/05/2026

https://www.ornenochkrakan.se/nu-har-den-landat/

Nu, äntligen, är årets kritiska kalender ute! Trettiotvå långa essäer om förra årets poesi skrivna av Sveriges främst poesikritiker. Namn och litteraturregister. Inget bibliotek, ingen redaktion, ingen kritiker eller poesiintresserad med självaktning har råd att vara utan den. Ni kan anti...

13/05/2026

Ann Jäderlund (f.1955) är sedan debuten i början på 80-talet en av landets mest omskrivna poeter. I vår utkommer hon med en ny diktsamling: Solen syns och solen svävar. Erik Bergqvist har läst och konstaterar att det är ett såväl rikt som vidöppet verk. Inte sällan liknar dikterna gamla tiders vaggvisor eller besvärjelser. Han skriver:

”Upprepningen, diktens så att säga första figur, dess celldelning, är inte bara mnemoteknik, den är också och framförallt besvärjande, vilket slags oknytt det nu handlar om att skydda sig från. Ann Jäderlund ansluter tätt till denna praxis, antingen hennes iakttagande av rytm, inrim och rim, liksom den egenartade vokabulären lutar åt ramsan eller påminner om trollformler, kanske fiktiva folkvisor”.

Läs eller lyssna till hela hans recension i länken.

Erik Bergqvist om Ann Jäderlunds Solen syns och solen svävar

06/05/2026

Arne Johnsson utkommer med en ny diktsamling, Karavanseraj, i vilken han fortsätter att skriva dikt i steget, i farten. Som i lovordade Zoetrop från 2021.

En poet i rörelse, en värld i rörelse, ett liv i rörelse. Michael Larsson läser och förbluffas över poetens förmåga att gjuta liv i en av de mest slitna av poetiska teman. Han skriver:

”Texten fyller ut sidorna utan versaler eller slutpunkter som vore de flyktiga ögonblicksbilder av tankar som de såg ut i skrivandets ögonblick. Dikterna, om det nu är rätt ord, virvlar och skingras spontant och organiskt, som rök, eller som en mimetisk avbildning av den mänskliga tankeverksamheten. I Johnssons värld strömmar livet oupphörligt och den som söker utveckling eller ordning letar förgäves. Ändå ter det sig aldrig godtyckligt eller lösryckt”.

Läs eller lyssna till hela recensionen i länken:

Michael Larsson om Arne Johnssons Karavanseraj

29/04/2026

Örnen och Kråkans projekt Det Poetiska Europa riktar också denna vecka ljuset mot det poetiska Island. I månadens pod samtalar Örnen och Kråkans redaktör Edith Söderström med isländske poeten och författaren Eiríkur Örn Norðdahl samt översättaren och kritikern John Swedenmark. Samtalet tar avstamp i den essä vi publicerade förra veckan. Samtalet rör sig kring stort och smått. Är kasusrika språk bättre lämpade för poesi? Hur kommer det sig att så många isländska poeter sadlar om till andra yrken mitt i livet? Och varför är det tabu för en poet att recensera en annan poet, på just Island? Svaren finns i länken.

Eiríkur Örn Norðdahl, John Swedenmark, Edith Söderström.

28/04/2026

Kom just från tryckeriet. Nu sänds de äntligen ut till prenumeranterna. Tack för att ni orkat vänta!
/Örnen och Kråkan

22/04/2026

Örnen och Kråkans poesiprojekt Det Poetiska Europa är tillbaka efter en tids uppehåll. Denna gång riktar vi ljuset mot det poetiska Island. För att få svar på hur läget är för den isländska poesin har vi bett den poeten och författaren Eiríkur Örn Norðdahl skriva en essä på ämnet för oss.

I den berättar Örn Norðdahl om den isländska dikten på 2000-talet, om nya röster från andra delar av världen som valt att dikta på isländska, om tendenser inom den samtida poesin samt om poesins ställning som konstform i landet.

Texten har fått titeln Diktokratin Island. John Swedenmark har översatt från isländska och står också för inläsningen. Lä eller lyssna till Eiríkur Örn Norðdahls essä i länken!

Eiríkur Örn Norðdahl om läget i den Isländska poesin