30/09/2025
Erik Bergqvist, ”Ljustäljaren: roman om en flamsk mästare” [N/L 0175], i bokhandeln och hos recensenter nu.
Omslag: Annika Lyth.
Recensionsdag: den 14 oktober.
Vissa romantexter har en helt egen muskulatur och tar sig an världen på ett helt eget sätt. Erik Bergqvists första roman ”Ljustäljaren” får mig att tänka på Nils Poppes gycklare i Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet” – en spänstig, oförutsägbar gamäng som står på huvudet och ler i en värld av sjukdom, falskhet och död. Det är inte bara spänsten, svikten och rörligheten i stilen som leder tankarna dit utan också romanens grundläggande teman. Även hos Bergqvist härjar pesten i Europa, även här är kampen mellan Himmel och He***te påtaglig i varje människas liv.
Det är i övergången mellan medeltid och renässans. Tonsättaren Josquin Desprez (ca 1450–1521) har från enkla omständigheter vuxit till en superstar som komponerar den nya musiken och definierar tidsandan. Någonstans mellan det sakrala och det lortiga och sjuka skapar han oförglömlig konst – ivrigt efterfrågad av kungahus och biskopar, efterhärmad överallt.
Erik Bergqvist följer Josquin Desprez biografi tämligen troget men eftersom ganska lite är känt om hans liv blir författarens inlevelse och fantasi desto viktigare, och Bergqvist håller verkligen inte igen. Romanen utvecklar sig till en vindlande pikaresk, där den levnadsglade Josquin och hans tjänare Erwin – eftertänksam, klok, eljest – drar från furstehov till furstehov och katedral till katedral, från Frankrikes fattigaste bondland till slott i Italien eller Ungern: en dynamisk duo av klassiskt snitt, besläktad med Don Quijote och Sancho Panza, Pangloss och Candide, eller den förrymda prästen och hans trogne jättesoldat i Sven Delblancs roman ”Prästkappan”. Det är spirituellt, köttsligt, uppsluppet och tragiskt, och därtill djupt inbäddat i tidens filosofiska och religiösa föreställningsvärld – en roman som bara kan skrivas av en författare med full kontroll över såväl stoff som stil.
Erik Bergqvist har en rad dikt- och essäsamlingar bakom sig och har belönats med ett flertal litterära priser. När han nu träder fram som romanförfattare står i alla fall jag förundrad, upprymd, imponerad och lycklig – och med en helt ny och överraskande förståelse av min egen dödlighet. Jag skickar ut ”Ljustäljaren” med förhoppningen att fler ska drabbas av den på samma sätt som jag.
/Gunnar Nirstedt